Brygga äppelcider

Många vet inte vad de skall göra av sina äpplen. När man tröttnat på all infryst äppelmos, burkarna av äppelchutney och allt annat som inte går åt är det dags att börja fundera på om man inte ska ge sig på att brygga cider.

Jag har inte längre egna äppelträd eftersom älgarna tuggat sönder dem. Min granne hade närmare 80 kg äpplen som gav ungefär 40 liter must.

Jag byggde en enkel ram av reglar. I ramen satte jag en domkraft och några skärbrädor som mellanlägg. Mitt i, paket av rivna eller krossade äpplen. När domkraften trycker på med sina två ton sprutar äppelmusten ut ur paketen och rinner ner i jäshinken. Paketen är gjorda av gamla lakan. Ramen till vänster läggs över paketen och ger stöd åt att fördela äppelkrosset jämnt över bädden. Lakanstyget viks dubbelt över. Så kan man lägga ännu ett paket ovanpå det gamla.

Om äpplena är fint krossade till en saftig smet, behövs inte så mycket tryck för att musten ska flöda. Om man krossat äpplena ofullständigt så att det finns grövre bitar med så minskas utbytet påtagligt.

Längst tid tog att riva äpplena och nästa gång kommer jag att pröva att krossa dem istället med en mortel i en hink.

Jag hällde upp 15 liter på flaska som äppelmust och satte på kapsyler. Musten jäser direkt och det blir alkohol och kolsyra i flaskan. Efter några veckor blir trycket stort att flaskan kan sprängas om det går för långt. Ska du spara must över tid kan du pastörisera musten genom att hetta upp till 70 grader och sedan flaska med kapsyl.

Resten av musten hälldes på jäshink. Jag tillsatte vanlig torr ale-jäst i pulverform. Det gick bra. Du kan också hitta torrjäst med vit-vinsjäst eller champagnejäst att använda. Eller andra flytande jästsorter som då behöver förkultiveras några dagar innan. Ett annat alternativ är att inte tillsätta jäst alls, utan låta musten jäsa med vad som finns i äpplena. Dock kan det gå snett så att du får kassera hela brygden, så lite chansartat. Min rekommendation är att spara en sådan övning till en annan gång när du har lite mer känn på processen.

.

Jag lät musten jäsa ut ordentligt till allt socker omvandlats till alkohol.

Man kan göra så att man vid behov tillsätter socker för att få en lagom alkoholhalt som gör att cidern blir hållbar över tid. (Man mäter OG och tillsätter socker till lämpligt värde) Detta gör du sedan du mätt sockerhalten i den pressade musten, innan du tillsätter jäst.

Min cider jäste i över en månad. Sedan hälldes den upp på flaska och fick mogna. När den jäst ut tillsätter man lite mer socker, kanske 5-8 g per liter som sedan jäser till kolsyra i flaska. Jästen finns ju kvar i cidern. Men sockret har jäst ut. Genom tillsatsen jäser det så mycket som mängden socker du tillsätter vilket styr kolsyrehalten. Om du gör cidern som jag innebär det att du får inte söt cider, utan den franska knastertorra. Om du ska ha söt cider måste man jäststoppa och kolsyresätta på annat sätt än den s.k. champagnemetoden som beskrivs här.

Tog tre månader innan den började smaka bra och hade då kvar en liten bismak av något. Efter ett halvår smakade den som en knastertorr cava med lite smak av äpple. Efter ett år blev den riktigt god. Då hade jag förbrukat två backar och hade två kvar att njuta av under ytterligare ett år. Ett par flaskor ligger kvar i källaren för att prövas om ett år eller två. En av de roliga sakerna med att smaka och erfara hur drycken utvecklas på flaska.

En formidabel välkomstbubblare!